The end is the beginning is the end

Får man gå och lägga sig klockan halv åtta? För det är vad jag helst av allt vill göra just nu. Jag är så otroligt, otroligt trött att jag knappt vet vad jag heter. Dog på bussen hem från Borås förut och sen när jag steg av så vaknade jag aldrig riktigt till liv igen. Gick ut och gick direkt i kylan. I raskt tempo och tittandes upp mot himlen för att försöka insupa lite dagsljus. Men ikke. Himlen var jämngrå. Har varit som en zombie sen dess. Villl typ grina av trötthet. Har läst i en timme, men det är ingen idé. Ögonen rullar i huvudet. Ska nog sova snart ändå, även fast J säger att man KAN inte sova så här tidigt. Men vad ska jag göra då? Funkar inte som människa när jag känner så här. Det är väl tvåveckors gränsen som är nådd. Man har kört på bara på ren glädje i att göra en massa nya saker. Har tränat nästan varje dag och pluggat flera timmar. Jobbat hela helgen, fredag, lördag, söndag. Sen kom den andra veckan och jag dog. Bokstavligt talat. Måste nog insé mina begränsningar. Börjar tom. fundera på Rosenrot, även fast jag egentligen inte tror på sånt. Haha.

Annars är det jättekul att gå i skolan. Lär mig så mycket varje dag. Klart det är stor skillnad mot att läsa på gymnasiet, men jag gillert. "Frihet under ansvar" som det så vackert hette i högskolans broschyr. Visst är det mer ledig tid, men jag lägger många, många timmar per dag på studierna också. Men idag får det räcka tror jag. Till helgen är jag ledig! Då blir det Melodifestivaltävling igen. :)

Auf Wiedersehn.