The end is the beginning is the end

Jag som skulle göra så mycket idag. Men jag har ingen ork och ingen inspiration. Kanske sen. Så blir det alltid med mig. Om ingen sparkar mig hårt i röven så händer inget. Men sen... Då är det som att jag har fått eld i baken! Eller kanske inte...

Jag skulle klistra upp kakeldekor i badrummet.


Vill bara vara på semester igen. Här är jag i Milano. Det var gött.

I really need a change in my life. Typ semester, festival, dricka öl. Göra något annat.

Det bästa jag vet är musik. Utan tvekan. Jag fastnar verkligen! & nu har vi skaffat Spotify, så nu vet jag inte hur jag ska klara av att göra något annat än att sitta vid datorn och lyssna, lyssna, lyssna på allt det underbara som finns. Jag menar, hur kan det bli smidigare? Ok för att sitta hemma och bläddra i skivsamligen, men här behöver man ju bara skriva in en artist och vipps, med ett knapptryck, så har man nästan allt som den artisten gjort framförsig! Simsalabim. Vi hade personalfest med jobbet igår och innan hemfärd slappade vi i soffan med lite soft musik. Jag menar SMASHING PUMPKINS. Söker man på dem så kommer hur mycket ♥ upp som helst. Och man kan ju sitta huuuur länge som helst och bara förvånas över hur mycket vackert de har gjort. Farligt alltså.

Idag är jag riktigt trött efter tidig uppgång igår och sent somnande. Har inga direkta planer. Göra det som faller mig in. Gå en riktigt lång promenad. Njuta. Vara ledig helt enkelt. Gött. :)

Auf Wiedersehn.