The end is the beginning is the end

Jag har en förmåga att snöa in på musik. Då menar jag EN sorts musik, EN artist. Hela förra hösten, vintern, våren var det bara TOKIO HOTEL som spelades i mina lurar. BARA. Nu under sommaren har det varit lite allt möjligt; bland annat The Crüxshadows, Firefox Ak m.m. Men nu har en stor förälskelse drabbat mig med sån kraft att man bara inte kan stå emot. KENT. Oj, vad orginellt kanske man kan tycka då. Men det är inte senaste albumet utan "Du & jag döden" plattan som får mig att slå volter. SHIT va bra den är! Jag vill inte jobba, jag vill inte prata, umgås eller annat, jag vill bara lyssna på den här skivan, och då särskilt ovanstående låt. Ryyyyyyyyyss..... I´m in love.